dangerouseyes

Har absolut ingen lust att skriva egentligen, men känner att jag måste. Inte för eran skull (ta det inte fel) utan för min egen skull.
Jag behöver skriva av mig, såndana kvällar som denna. Jag är förstörd, krossad, totalt salk. Jag vill bara gråta och skrika, sådana kvällar som denna. Jag vet inte hur jag ska formulera mig, jag vet inte ens om jag kan sätta ord på mina tankar. Jag tänker på allt jag gjort, om vad som varit misstag och vad som varit bra. Jag tänker på vad det är jag vill, och hur jag ska kunna ändra på det som jag inte vill. Är det såhär jag vill leva mitt liv, eller har jag ens något liv? förmodligen inte. Jag har givit upp allt och gömt mig för alla. Jag har insett att jag har ingenting kvar, verkligen ingenting. Alla säger att man inte ska se tillbaka, men vad jag har att se fram emot då? Allt står bara stilla, ingenting fungerar. Jag tror jag är en hopplös människa, jag kommer aldrig lyckas med någonting jag vill.

Är det meningen att jag ska ligga här, en fredag kväll, trasig och eländig? Jag har aldrig varit så rädd som jag är nu, rädd för livet. Jag vill bort, börja om på nytt. Hitta tillbaka till mig själv och glömma allt som varit. Men vart ska jag ta vägen?