far away
Jag ville bara le när den varma strömen rusade genom hela min kropp, jag ville skratta och visa att ett sådant litet ögonblick kunde få mig att smälta. Men samtidigt var det något som rev i mitt hjärta, så hårt, att jag inte kunde andas. Jag försvann. Långt bort. Någonstans där det var så mörkt att jag inte såg, men jag visste jag hade varit där förut. När jag väl hittat tillbaka till andetagen, så var det redan försent, för att varken skratta eller gråta.
Kommentarer
Trackback
