dangerouseyes

Det här skulle bli den bästa sommaren i mitt liv. Nu är det två veckor kvar till skolan börjar. Har jag lyckats? Svar, nej.

Vad hände med dem stekande dagarna på stranden med en iskall bira, de sena mysiga kvällarna med personer man tycker om, nattdoppen, dem sjuka fylle festerna som man egentligen inte skulle komma ihåg om det inte vore för den hemska bakfyllan?
Visst har jag haft kul när jag umgåtts med mina underbara vänner, varit full och gjort bort mig, varit vaken hela nätterna osv.
Men det känns som att typ 75% av sommaren har jag spenderat på att vara arg/ledsen/besviken, sovit bort för många dagar och tränat.
Tror nog fan att detta har varit en av de sämsta sommrarna jag haft.

Aja, finns inte så mycket att göra åt saken, så det är bara att gilla läget.
Det har åtminstånde varit en lärorik sommar.
Det har hänt mycket, både bra och dåliga grejer.
Jag har insett hur sjuka människor det finns, och jag har insett hur mycket jag verkligen älskar vissa personer. Jag har tagit stora risker, förlorat mycket men samtidigt vunnit mycket annat. Jag har lämnat min andra halva, fått starta om mitt liv, på egna ben. Varit vilsen och sårad. Kännt mig som en patetisk 16åring osv osv.
Tror att jag har blivit starkare i mig själv, både psykist och fysiskt. Och jag tror att jag är på rätt väg nu. Jag vet inte vem jag är eller vad jag vill med livet. Men jag antar att det är så det ska vara när man är ung. Jag har inte bråttom någonstans.


Nej nu ska jag packa mina tränings grejer.
Vi hörs kanske ikväll.