jag är en soldat för dig
hej på er. Klockan är bajs mycket och jag borde sova, men det gör jag inte. Jag tänkte ägna mig en stund för er, för jag vill skriva, jag behöver skriva. Men jag vet inte vart jag ska börja, eller ärligt talat så vet jag varken vad jag vill skriva eller hur det ska sluta. Jag vill lätta på trycket, men jag vet inte vad det är som trycker, så jag vet inte vilket lock jag ska öppna, och även om jag hade vetat det så hade det förmodligen inte kommit ut det som jag trodde. klockan är ca: halv 4, det är snart morgon igen. Jag kommer inte komma upp i morgon, precis som vanligt. Det här är inte precis min första sömnlösa natt. Dom har varit ett par nu.. i sträck.. Jag känner mig utmattad, jag orkar inte mer. Jag vill bara vara, vara för mig själv och inte behöva bry sig. Jag har lärt mig att om man bryr sig så blir man förmodligen bara besviken i slutendan. Är det inte så? Man kan/ska inte lita på någon, för dom flesta, inte alla men väldigt många, vänder kappan efter vinden och hugger än i ryggen så småning om. Det är ganska tröstlöst, känns då en aning meningslöst också. Men ändå kan man inte låta bli, men ger tillit till personer man bryr sig och älskar, man ger en tillit för att man blir blind, man vill inte se falskhet och besvikelse. Men den kommer, jämt och ständigt. Människor är väldigt underliga varelser, och vi är fan inte skapta så! Vi har förstört oss själva, Gud(om han nu finns?) måste vara väldigt förtvivlad över vad han skapat.
Nej nu ska jag sova.. Jag vet inte ens vad jag skrivit, men det vet väl ni nu antagligen. I morgon/ idag är det farsdag. Jag ska upp tidigt och åka till min kära svärfar och göra honom lite glad! Daniel hade tydligen fixat något paket till gubben våran! :)
Nej nu ska jag gå. Men innan det så ska jag bara säga en engång till er, att jag ÄLSKAR min Daniel mer än något annant. Oavsett vad alla tycker och tänker, era/allas fördomar och skitsnacka spelar ingen roll länger. Vi vet vart vi har varandra och ingenting kan komma i mellan. 1 år nu, och snart börjar vi ett helt annat liv, tillsammans. Den 3december flyttar jag, och det ska bli så skönt att komma bort från detta helvete! Eller ja, helt bort kommer jag ju inte förns jag går ut skolan, men det är en bit på vägen!
Ciao!
Kommentarer
Postat av: Signe
Du har en bra känsla för ord :) Hoppas det känns bättre snart, massa kramar!
Trackback